Luis Albert de Cuenca

Luis Albert de Cuenca (Madrid 1950) gästade Stockholm och Cervantesinstitutet den 10 juni. de Cuenca är en central gestalt i den spanska poesin. Han är klassisk filolog, har varit chef för Nationalbiblioteket och var sekreterare i högerregeringe Aznars kulturdepartement. Som poet tillhör han den spanska 70-talsgeneration med dess intresse för det ”poetiska” som på många vis återknöt till högmodernismen. Tillsammans med t.ex. Miguel d’Ors, Luis Antonio de Villena odlade de Cuenca en ytterst litterär poesi. Han debuterade 1971, men fick sitt stora genombrott 1983 med sin fjärde bok Necrofila (1983). Han återvänder gärna till klassiska former och versmått och det finns mycket ofta klassiska referenser i hans poesi. Det är inte att förvåna att han vid sidan av Homeros (Odyssén) och Euripides översatt den store hellenistiska verskonstnären Kalimachos (epigrammen). Den största av de Cuencas influenser förefaller mig ändå vara Borges, det gäller såväl det filologiska incitamentet i poesin, formlekarna men också – och kanske framförallt – det lätt ironiska förhållandet till de ständigt återbrukade klassiska ämnena som ”poesin”, ”passionen”, ” livets korthet”, ”kvinnan”, etc.
Som många konservativa poeter av hans sort älskar de Cuenca ”populärkultur”. Det är en kärlek som lever av distinktionen. I själva verket tjänar den till att hålla ”högt” och ”lågt” åtskilda. I var och varannan intervju bedyrar de Cuenca att han inte gör skillnad på Star Wars och Dante, att han älskar deckare och serier, men bekännelserna bygger alltid på det föregivet ”radikala” i att en höglitterär klassisk filolog hyser ett sådant intresse. Hans passion vill, som jag uppfattar den, först och främst vara ”skandalös” . Attityden pekar på ett kokett drag som inte sällan skämmer också de Cuencas dikter. Under träffen på Cervantesinstitutet slog koketteriet hela tiden över i en svåruthärdlig dryghet. Poeten mästrade gång efter annan översättaren (som i all hast gjort råa prosaöversättningar ), framförallt för att visa att han genom tyskan förstod ett och annat svenskt ord. Han explicerade allusionerna i sina egna dikter mest för att peka på hur ”lärd” han var. Han apostroferade gång efter annan sin i publiken närvarande hustru, mest för att visa hur ägd hon var.
Men de Cuencas person kan inte skymma det faktum att han har skrivit fantastiska dikter, ofta är de på en gång vardagliga i sin tematik och virtuosa i sin form. På så vis kan man kanske förstå de Cuenca som en förelöpare till 80-talets ”poesía de la experiéncia” (Erfarenhetens poesi), den poetiska rörelse som under första halvan av 90-talet växte sig nästan hegemoniskt stark i den unga spanska poesin.
Relevanta länkar:
http://amediavoz.com/cuenca.htm (sida ägnad de Cuenca med ett generöst urval dikter. Språk Spanska)
http://www.cervantesvirtual.com/portal/poesia/decuenca/autor.shtml (presentation med dikter, några videor samt mp3or med inläsningar)

Magnus William-Olsson

Mexikanskt poesibesök

Den Mexikanska poeten Rocío Cerón (född 1972) har besökt Danmark, Finland, Sverige och presenterat sitt arbete som poet och förläggare. Jag såg henne på Cervantesinstitutet den 3/6. 10. Cerón är ett exempel på den rörelse inom den samtida poesin som söker sig över konstartsgränserna i hägnet av de nya teknikernas möjligheter. Hon arbetar med video, med musik och bild pappersböcker som inte sällan har en direkt förlängning till filmer och musik på nätet. Hon samarbetar med kända konstnärer, musiker, tonsättare och filmare och framför också sina verk som föreställningar med livemusiker och dansare. På Cervantesinstitutet menade hon sig i detta anknyta till såväl den grekiska körlyriken som till medeltida trubadurlyrik. Det är lätt att associera till poeter som Susan Howe eller i Sverige Marie Silkeberg som också har utvidgat sina poetiska praktiker till andra medier. Men Rocío Cerón förefaller inte vara en lika uttrycksstäng poet, det lilla jag fick se av hennes nya verk Imperio hade mycket litet av klassisk avantgardestetik över sig. Den som vill se ett exempel på hennes videopoesi kan se en engelskspråkig variant på http://www.youtube.com/watch?v=GuRHQsm8-_I
Det finns för övrigt mycket material om Rocío Cerón på nätet. Det att hon själv är verksam som förläggare och i någon mening artikulerar sitt arbete i projekt, vilka kan infattar såväl eget skrivande som andras och egna böcker, samarbeten, happenings och föreställningar gör henne till representant för en viktig rörelse i tiden. På många håll i världen förstår poeten sig idag som en sorts aktivist i god mening. Poesi i utvidgad mening, som ett sätt att vara och leva i världen
Jag frågade henne ur hon förhöll sig till ”det poetiska” i sin konstartsutvidgade poesi. Hennes svar gjorde mig lite besviken. Hon menade helt banalt att ”det poetiska” helt enkelt är ett sätt att uppfatta världen, ett perspektiv och ett sätt att se. Jag hade hoppats på ett estetiskt eller kanske kunskapsteoretiskt svar.
Magnus William-Olsson